Jag kände inte att det var riktigt min grej att skriva om personer. så därför lägger jag istället upp lite bilder från de sista dagarna i Kingston. Idag har det känts konstigt att åka härifrån snart. Detta var något man pratat om så länge och jag har haft så kul. Som utbytesstudent lever du ett helt annat liv, lite mindre ansvar, mindre plugg och massa saker som händer hela tiden. Det kommer jag sakna. Men om tre dagar är jag i New York. Det borde funka det med. Så detta mina kära vänner kan nog vars sista inlägegt jag skriver innan jag drar vidare till grannlandet. Allt underbart måste någon gång ta slut.
Roy, Sandra och Emma, som vi bor med.
Gerry, Margaritha och jag. Jag vill skylla mitt någor svullna ögon på att jag varit sjuk de senaste dagarna, men inser att det kanske är för att jag börjar bli gammal.
Igår sa vi hejdå till några andra favoriter här i Kingston. Ashley, som jag har skrivit om innan är från Montreal och styrde kosan dit tillbaka dit.
Tänkte jag skulle försöka skriva lite om mina vänner här; precis som den kända blogegrskan Julia Lysén en gång gjorde för sina vänner i sydkorea.
Ashley. Ashley vet alltid vilken restaurang som är den bästa, har varit runt hela världen och känns bara sådär naturligt världsvan men är samtidigt väldigt ödmjuk. Jag har sällan träffat en männsika som är så cool som hon är, Ashley är en av de få människor jag känner som bär upp läppstift varje dag. Det känns bara så rätt på henne. Önskar att jag kunde få en fjärdeldel av hennes coolhet tillbaka till Sverige.
Igår var första riktigt jobbiga avskedet här i Kingston. Yulia, vår kanadensiska vän från Ottawa åker idag och kom förbi oss igårkväll innan hon gick hem till sig. Yulia öppnade verkligen upp sitt hem för mig och Sandra när vi fick vara där över Thanksgiving. Vi spenderade helgen i Ottawa med Yulias pappa som körde oss överallt, hennes mamma som har världens mest högljudda innetofflor och hennes charmanta bror var som bomull för själen för två slita utbytesstudenter. Yulia är öppen för nya människor, och vi känner oss tighta också för vi varit hemma hos henne och vet hur hennes familj är. Yulia har alltid lite killproblem som vi diskuterar över en middag och jag kan inte annat säga att jag kommer sakna denna tjej, som utan att hon vet om det tagit hand om mig och Sandra här i Kanada. Det bästa är dock att hon redan planerar inför en resa till Sverige nästa sommar, då får hon träffa våra familjer.
En vacker dag i Otttawa med Yulia och hennes pappa.
Vi har verkligen gått in i sluttampen på våran tid här i Kingston. Och som ni kanske märkt så pratar jag ganska ofta i vi-form här i bloggen. Men det är inte så konstigt när nästan all av min vakna tid spenderas med Miss Andersson. Och om det inte vore för att vi hade varandra, hur hade man då kunnat skratta åt att man försökte lära sig kursen "Criminal Procedure". Och hur hade man kunnat skratta åt avbitna tänder, värkande nackar, visdomständer som värker och inte minst åt personerna som snörvlar något otroligt på biblioteket just nu? Jag tror inte att det hade gått. Idag var också dagen för tentan i Criminal Procedure. Antagligen var det vårt sista tentaplugg ihop, tentateamet Andersson/Lysén. Vi har själva konstaterat att det är ett vinnande radarpar, precis som Romario och Bebeto var en gång i tiden.
Annars handlar dagarna snart om avskedsmiddagar, städa, göra det sista i skolan och inte minst sälja lite saker. Den soffan som vi hittade gratis på gatan fick vi inte mindre än 20 dollar för. Det ni!
Idag har jag haft min första tenta här, bara en kvar på onsdag nästa vecka. Det är konstigt det där med tentor, innan jag går dit tror jag alltid att jag ska kunna argumentera ganska bra, kunna lägga ut mina argument för att sedan komma med en avslutning mitt i prick. Varje gång blir jag därför förvånad när jag efter en tenta märker att argumenten var mer hur jag kände i stunden och att avslutningen på slutet blir allt annat än pricket över i:et. Att man mitt i allt det här ska göra det på engelska när ordförrådet just under tentan flygit all världens väg är också ett dilemma. Humöret är det dock inget fel på.
I Kingston börjar julstämningen också infinna sig. Vår housemate Emma åkte till Quebec City igår, men innan hon åkte lämnade hon en present från Sinterklaas hemma. Så jag och Sandra fick var sitt chokladS. Så numera firar jag även inte bara Hanukkah, utan också Sinterklass. Känner att det kommer bli ganska mycket firanade nästa december. Om det inte ska vara nog så tänkte jag bara påminna alla där ute att jag har namnsdag på Måndag. Då är det nämligen Annadagen i Sverige. Förr brukade alltid mormor och Ingbritt komma och göra pepparkakor hos oss då, i avsaknad av min kära mormor och mormors syster i Kanada får jag nog försöka hitta ett substitut på egen hand. Men firas ska det göra!
I fredags lagade vår vån Tal Hanukkah middag i vår lägenhet. Vi fick smaka latkes, som är som en slags plättar gjorda på potatis. Det var kul att smaka på något nytt och det är kul att få göra saker från olika kulturer.
Gårdagen spenderades med att plugga inför tentan vi har på torsdag. Senare på kvällen gick bara jag och Sandra ut och käkade och efteråt åt vi Ben & Jerrys framför på spåret. Vi pratade om att det är härligt att vi haft varandra här borta och att vi nu känner oss ganska redo för att lämna Kingston för att ut och resa.
En annan som jag längtar efter är såklart Måns. Nu för tiden vaknar jag ofta upp med ett sms om hur vi ska få den rätta julstämningen i New York. Idag var det att han gärna vill äta en jultallrik på Aquavit.
