Förra onsdagen landande mamma och pappa i Toronto för att sedan ta sig hit till mig i Kingston. Jag var lite otålig innan de kom och vilken konstig känsla det var att faktiskt se dem gå på gatorna här. Torsdagen spenderades sedan i Kingston och de fick se universitetet men vi åkte ut till ett outlet här, och det köpte levisjeans och Tommy Hilfiger tröjor så det stod härliga till. Efter att ha gjort Kingston på en dag (det går helt klart) så styrde vi kosan mot Toronto på fredagen. Och det blir lite skillnad i standarden när man reser med föräldrarna. Istället för ett hostel hade vi nu egna dubbelsängar och bubbelpool på hotellet. Kan inte annat än att säga att ett bra hotell kan göra mycket för en sliten 24-åring.
Fredagen hann vi med både Hockey hall of fame, eller som mamma kallade det Fame of hockey, var på S:t Lawrence market och inte minst pröva bubbelpoolen på hotellet. Lördagen var planerad för Niagarafallen, så i orkanvindar (kändes det som) och regn stod vi och tittade på de mäktiga fallen. Återigen kunde man konstatera att resa med föräldrar som har fixat bil går inte av för hackor. På söndagen övervann pappa sin höjdrädsla och följde med oss upp i CNN-tower som var 346 meter högt. Visserligen gick han aldrig ut på glasgolvet men han var riktigt lycklig efter att faktiskt ha gjort det väl nere på marken igen.
Kommande helg är det halloween på schemat och jag vill inte än avslöja min utklädnad, det får bli i nästa inlägg...
Efter att mamma och pappa varit hären kvart och påpekat att Kingston är större en ett kanadensisk Värnamo känner jag att jag måste korrigera detta. Kingston är betydligt större än Värnamo. Nu vet ni det.
Jag gjorde det. Idag var dagen då jag spelade softball för första gången i mitt liv. Inte så stor skillnad från brännboll egentligen bara det att någon annan kastar till dig och att du har en handske att fånga bollen i. Mina första matcher på gräsmattan var väll sådär, den tredje däremot gick riktigt bra och personer i det andra laget började berömma mig. Till en av tjejerna sa jag lite försynt att det är första gången jag spelar varpå hon skriker det över hela planen till sina lagmedlemmar. Kul var det iallafall och tävlingsmänniskan i mig har inte försvunnit här borta.
Fick en kommentar av min kära moster Britta i mitt senaste inlägg om vi hinner plugga här borta. Vi har fredagarna lediga, så då måste jag erkänna att det inte blir många sidor lästa. Annars läser vi lite lagom, har inte så höga ambitioner och försöker hålla oss ovanför vattenytan. Det innebär egentligen att vi ska klara två tentor i slutet av terminen och skriva två papers på 30 respektive 15 sidor. Vi tror nog att det ska lösa sig, om inte nu så hoppas vi väldigt mycket på november. Och faktum är att om det är några utbytesstudenter inom juridiska fakulteten som sitter i biblioteket är det jag, Sandra, nederländska Roy och så Tal från Israel.
Imorgon är det nytt försök för den stora softballturneringen. Annars är det mesta jag kan tänka på just nu att föräldrarna anländer om inte mindre än 98 timmar. Det är ingenting.
Thanksgivinghelgen är över för den här gången. Och hur var det nu då att fira thanksgiving i Ottawa med en kanadensisk familj? För det första var det väldigt mysigt att vara i en familj igen, inte bara det att de hade en tv som visade sport utan vi blev serverade måltid efter måltid och bara det är ju lyx.
Helgen spenderas i huvudsak så här. Vi anlände på fredagen och blev upphämtade av Julia, som pluggar juridik och hennes pappa som ursprungligen är från Polen. Väl hemma i deras hus fick vi mat och senare på kvällen åkte vi ner till centrum och tog en bevertail. Vad är nu Bevertail tänker ni? Tydligen är det något speciellt för Ottawa men det är nästan som kanelbulle halvmåne med kanel och socker på. Jag inser att beskrivningen inte är den bästa men gott var det. På lördagen tod pappan i familjen oss till en park utanför Ottawa som faktiskt ligger i Quebec, så när vi väl var där pratade inte alla engelska. Lönnträden är röda nu så det var väldigt fint.
På kvällen träffade vi några familjevänner till dem och åt middag på en italiensk restaurang. Familjen bestod av pappan som härstammade från Indien, mamman från Peru och deras söner och två flcikvänner. Vi satt i ett privat rum och förrätterna som familjen hade beställt i förväg var inte av denna värld, så jag var egentligen mätt efter förrätten men varmrätt tog man ju ändå. Självklart sa vi högt inför alla vad vi var tacksamma för och alla fick en liten applåd efter sitt framförande. Det var inte tal om att betala denna kvällen och vad själva notan egentligen gick på är det ingen som vet. Det avr en sånt där ögonblik när man ändå tänkte hur hamnade jag här.
Söndagen så gjorde jag och Sandra Ottawa, vi såg parlamentet och gick faktiskt på art gallery vilket inte riktigt var Sandras grej och efter en timme insåg jag att det inte heller var riktigt min då jag fick huvudvärk. För mycket intryck helt enkelt. Därfefter tog vi istället helgen andra lunch utomhus i 20-gradig värme. Efter det åkte vi hem för att så småningom inta thanksgivingmiddagen. Hur var då kalkonen? Det mörka kötett var godare och mer saftigt, och cranberrysauce gick inte heller av för hackor. Efter middagen var pumpkie pie efterrätten, vid det laget avr man ganska mätt. Men helgen avslutades ändå på måndagen med att vi gick ut och åt pannkakor till frukost.
Efter helgen är jag väldit tacksam för att en familj jag inte känner bjuder in mig till att vara med dem på thanksgiving
. Kanske är det för att de själva en gång var nya i Kanada och vet att det betyder en del att bli bjuden till en familj.
Märker att jag har blivit sämre på att skriva på sistonde. Det är nog för att det börjar bli vardag här i Kingston. Den "semester" som jag och Sandra hade tänkt oss under hela terminen kommer nog riktigt aldrig bli verklighet då tegelstenarna i International law och Criminal Procedure ligger på ca 1000 sidor. Sedan måste vi nog snart börja på våra papers om de ska kunna vara klara i mitten på december.
I helgen har man dock långledigt här i Kanada för att fira thanksgiving, högtiden då man säger allt man är tacksam för under det senaste året. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska säga på de två (!) middagarna jag ska till så förslag mottags gärna. Planen för fredagen är därför att köpa några presenter till de olika familjerna vi ska till och sedan bär det av mot Ottawa klockan 3.30pm. Det viktigast på middagarna ska ju vara kalkonenen och dessutom ska pumpkin pie vara någor utöver det vanliga.
Så här ska det tydligen se ut, får se hur det blir i verkligheten.
Nu har helgen varit som alla här har pratat om ett tag. Homecoming innebär att äldre studenter kommer tillbaka till Universitet där de har pluggat på för en väldans massa år sedan. De år som uppmärksammades nu var alla årtal med en 8 på slutet och de äldsta jag såg var från 48. Höjdpunkten på dagen skulle vara när alla samlades och såg på fotbollsmatchen mellan Queen´s University och Laurier. Stämningen var på topp och inte minst cheerleaders höll lågan uppe. Tydligen vann Queen´s också, men då hade jag redan lämnat stället för att det hade börjat bli lite kallt. Dagen började egentligen med att vi gick på en pancake kegger klockan 9 på morgonen för att traditionsenligt dricka öl och äta pannkakor. Kombinationen var sådär och öl så tidigt på morgonen är inte heller en hit.
Egentligen skulle jag ha spelat i en softballsturnering idag. Jag var lite nervös för softballsturneringen där jag skulle vara med 9 kanadensare som spelat softball sen barnsben. När jag förklarade att jag endast hade spelat vad vi i Sverige kallar brännboll verkade de dock nöjda och ville ha med mig i laget. Prognosen för eftermiddagen/kvällen här är dock ca. 30 mm:s regn så turneringen blev inställd. Två veckor till av en stegrande nervositet.
För att visa hur det ser ut på homecoming så visar jag några bilder:
